Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
han ej på god fot, och amerikanarna hade annat
än fornminnen att tänka på. Schliemanns
testamente visade sig vara i samma stil som de
gammalgrekiska orakelsvaren och de delphiska
spådomarna.
För att hans skatter trots allt tillföllo Berlins
museum har Tyskland särskildt att tacka kejsar
Wilhelms courtoisie mot den gamla gravören och
främst Rudolf Virchow’s upplysta människokännedom.
Virchow såg bort från Schliemanns många svagheter
och fel, bedömde honom som en
temperamentmänniska, hvars nervsystem till följd af barn- och
ynglingaårens lidande rubbats. Han såg resultatet af
Schliemanns lefnadsarbete och okufliga energi, det geniala
i de nya uppslag han gifvit, hans entusiasm och
hans, oaktadt allt, ideala syn på tingen. Virchow
stod Schliemann bi som en trofast vän; och att
det dyrbara arfvet, konung Priamos skatt, nu finnes
i rikshufvudstaden vid Spree, är dessa upplysta
andars förtjänst.
Resultaten af Schliemanns verksamhet har han
själf formulerat ungefär som följer: „Spetshackan
och spaden äro blifna den lärdes vapen. Ut ur de
nakna rummen! Forskarena måste gå ut i det
lefvande lifvet!" Man kunde med andra ord’säga:
han har infört realismen, vår tids djupaste andliga
rörelse, i den klassiska arkeologins forskningsmetoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
