Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
bort till Ultima Thule i Åbo åldriga domkyrka finna en
återglans af dess kärlek till starka färger och guld,
till ädelt material, brons och marmor, till den prakt
som är utmärkande för Ludvig II:s
konsthandtver-kare. Af denna Münchener skola är Swertschkoff
på det starkaste påverkad. Man kan tydligt
skönja inverkan af Moritz von Schwinds sagobilder
(Askungen, Melusina, De sju korparna mfl.) i
Swertschkoffs egen färgdiktning. Jag hänvisar till
hans glasmålningar i konstflitsföreningens museum
i Ateneum.
Denna min åsikt bestyrkes af ett faktum, som
jag vill nämna i detta sammanhang, ehuru det
kronologiskt taget borde skjutas längre fram i
denna essay. Vid det besök Swertschkoff år 1876
gjorde i Finland blef han vid en af Otto
Schauman arrangerad utfärd till Turholm bekant med
Rafael Hertzberg, som vid denna tid hade börjat
med sina förträffliga rimmade transscriptioner öfver
Kalevala. Hertzberg läste upp delar af Aino sagan,
Swertschkoff blef förtjust och ville själf bekosta
tryckningen af Hertzbergs dikt, „det; blir en ny
Melusina, bättre än den gamla som Morits Schwind
illustrerat". Flere gånger begärde han senare i bref
till mig och Schauman Hertzbergs öfversättning.
När han omsider fick den, hade han åt en
Schau-mans korrespondent sagt: „just så går det till i
Finland, hvad man behöfver 1876 får man 1884.
Tiden har intet värde därborta; 1876 skulle jag
ännu kunnat göra något af den i Moritz Schwinds
stil, nu är allt slut".
Talade man med Swertschkoff själf om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
