Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
ett fädernesland, ett modersmål, en medborgaranda.
Då tvang ångesten och oron den gamla mannen att
vid sextio år bryta med allt. Han skulle draga
igen till sitt land, han skulle blifva förvaltare hos
vännerna, baron Stieglitz familj, på deras gods
Fominkin i Wladimirska guvernementet. Han skulle
införa ordning och reda i dess försummade skogar,
lefva och känna med de sina. Han försökte det
en gång, reste till Fominkin och fann att det som
han främst behöfde här var folk, som han kunde
lita på. För detta ändamål kom han midt i den
bistraste vinterköld år 1881 i januari till Finland
för att engagera såg- och skogs-arbetare och bildade
forstmän.
Med min hjälp förde han folk dit ned och
försökte få reda i det stora augiasstallet.
Patriotismens tillväxt, likasom dess förfall går i jämnbredd
med frihetens; för honom, skrifver han, var det
psykiskt omöjligt att blifva en rysk patriot, ty
friheten var död i Ryssland. „Att försvara det tillstånd, i
hvilket samhället sjunkit där nere, det tillåter mitt
samvete ej, att kämpa däremot tillåta mina krafter
ej, och att dag ut och dag in se detta helvete,
tillåta mina ögon ej, jag far igen till Florens för
att åter bli en ensam konstnär." Han kunde med
skäl säga med Hjalmar Söderberg, „jag tror på
själens obotliga ensamhet."
Man kan godt förstå att han, som ofta kände
sig ensam och öfvergifven, en och annan gång
kom på den förflugna tanken att återvända till
Finland. Den vackra utställningssommaren 1876
talade han mera än en gång om den saken. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
