Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
om Katarina Månsdotters ring, huru det kunde tillgå
äfven efter det kommittén för domkyrkans fornminnen
bildats. Att kommittén kom till stånd var väl främst
Zacharias Topelius’ förtjänst. Fältskärens berättelser,
påbörjade 1851, afslutade 1866, hade väckt en
sådan lefvande entusiasm för våra svensk-finska
minnen från trettioåriga krigets tid att det föll en
gnista af ljus och värme också öfver de så
gränslöst försummade minnesmärkena i Åbo domkyrka.
Så kunde det icke gå längre, sade alla de som vid
denna tid intresserade sig för våra Åbo minnen,
och de voro i själfva verket icke få. Jag nämner
pastor Adolf Lindman, Henrik Pinello, apotekar
Arvidsson, familjen Swertschkoff m. fi. Men först
Z. T:s präktiga insats i frågan „En mark åt de
döda", publicerad i Åbo Underrättelser den 11
april, gaf luft och rum åt kommittén, ja gaf genljud
i hela Skandinavien.Det första bidraget kom
från kvinnor i Medelpad, som för en graf åt sin
landsmaninna den sköna Karin Månsdotter insände
en summa af 400 kronor. Det skulle föra mig
långt utom mitt ämne att här referera kommitténs
intressanta protokoll; må det vara nog att nämna
att arkitekterna v. Heidecken och Decker, den sist-
Octavia Carlén skref med anledning af denna Z. T:s
artikel en känslig dikt, hvars första vers här må anföras:
wO stanna vandrare som tanklös ilar
Förbi det tempel, där i helig ro
Så månget varmt och ädelt hjärta hvilar,
Som fordom slog för ära hopp och tro."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
