Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
hvad han kunde. Jag lydde order och den 13 januari
1894 inkom arkeologiska kommissionen med ett
bref till byggnadsstyrelsen, i hvilket den anhöll om
utredning i frågan. Nu kom saken i rätta
byråkrat-gängor och något år senare utanordnades ett belopp
af 12,000 mark för ändamålet. För mig
personligen var det en missräkning, aft efter allt hvad som
af kommittén gjorts i fråga om detta grafkors
restaurerande, arbetet dock lämnades åt andra personer,
samt att marmorfigurerna icke, såsom Robert
Stigell och jag tänkt oss dem, restaurerades i marmor,
utan i gipsmassa. Arbetet utfördes för öfrigt väl
af Antonio Bellio, en förträfflig italiensk
stuckarbe-tare, densamma som hjälpte Carl Larsson med
freskerna i Nationalmuseets i Stockholm trapphus.
Med anledning af det lyckligt utförda arbetet
gick jag emellertid till Otto Schauman med en
flaska chianti, jag ville att vi två skulle tömma ett
glas för vår gemensamma vän Swertschkoffs minne.
Dock, däraf blef intet. Schauman var svårt sjuk,
nästan döende, han läppjade på vinet, mumlade
något som jag icke förstod, och skref oläsliga
tecken på en griffeltafla; jag gissade att han ville
säga, att han skulle gå hädan och träffa sin vän
Swertschkoff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
