Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
frän sammanträdet berättade den sistnämnde, att han
kände en finsk målare, namnet hade han glömt, „aber
es war ein dicker toller Kerl". Han hade talat
tyska så att man kunde krevera af skratt. När vi
kommo till Societetshuset skrek Gropius till: „Da
sitzt er ja. Das alte Ferkel". Det var Löfgren. Nå,
där blef ett hälsande och duande och en glädje,
som steg i jämnhöjd med spritångorna, och sedan
man en god stund talat om Mahlkasten och
knei-par af alla slag i det sköna Düsseldorf, vände
sig Löfgren till mig och frågade med den
allvarligaste min i världen: „Hör du, hvem fan är den här
tokiga karlen"? Jag trodde att han skämtade, men
sedan jag nämnt namnet, bedyrade han lifligt att han
icke visste hvem mannen var, „men det är en
treflig karl, vi ska vara länge tillsamman".
Med Gropius gjordes nu ett detaljeradt
kostnadsförslag, och teaterarbetet anförtroddes åt mig. Ifrån
denna tid hade jag många och långa
öfverläggningar med grefve Adlerberg. Han ville se alla
ritningar. Om logeradernas dekorering fällde han
ständigt samma yttrande: „Es muss nicht wie eine
Pastete aussehen", hvilket orakelspråk af ryttmästar
Schliesin förklarades betyda, att det hela borde vara
i Louis XVI stil, ornamenten borde vara i högsta
möjliga relief, nästan fristående, färgen rosa och
celadon.
Efter en glansfull vecka, under hvilken Löfgren
presenterat sin nyfunna vän för den stora Z. T. och
på sin kauderwelsch gjort det klart för Gropius,
hvilken ställning Topelius intog i den nordiska lit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
