Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
göraren i Tolvajärvi inom några dagar gick som en
löpeld genom ödemarken, ja ännu året därpå hörde
jag talas om „Helsingin herttainen herra."
Från Wornanens gästfria hem krånglade vi oss
fram genom obygd och ödemarker ned till
Impilaks, sedan åt sydost till Salmis, till Mantschinsaari.
Vi hade gärna velat vara med om den stora
Elias-festen, där folket „utanför Walamos första
klassens heliga kloster", under rent hedniska
ceremonier „på berget vid den heliga Elias’ kapell hvarje
år offrade en oxe", sig till glädje och boskapen till
skydd.1) Falkman hade tänkt sig detta offer som
ämne till en stor tafla. Dessvärre kommo vi
emellertid för sent till orten.
„ Människorna, enkannerligen kvinnorna i
Sor-davalakiet, Ilomandschuriet och Suistamonien äro
icke sköna", hade den glada tullinspektören
Rosenbom sagt åt mig en gång i tiden. Sanningen af
hans sats var, hvad kvinnorna beträffar,
ovedersäglig. Det förvånade och intresserade Falkman och
mig därför i hög grad att i den unga kvinna, som
rodde oss öfver sundet till Mantschinsaari, finna en
verklig skönhet med exakta, fasta former, med
gulbrun hy och ett par hjärtevinnande, mörka ögon.
Det gjorde oss ondt att den vackra människan var
så bedröfvad, hon aftorkade allt emellanåt de
framkvällande tårarna. På tillfrågan om orsaken till
hennes sorg svarade hon, att hennes man dött för
mera än en vecka sedan, men ännu var obegrafven.
Till en hederlig begrafning i denna nejd (norrut
Ur Andrejeffs förträffliga bok „Ladoga sjö".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
