Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
den största improvisatör jag känt. Han kände
som improvisatören varmt med andra, hans konst
var en andra hands konst, som lefvat sitt lif en gång
förut hos de gamla italienarena i deras miniatyrers
bildvärld. Någon egen insats i vår konst har han
icke gjort, men som människan-konstnären, som
improvisatören var han med sina nobla manér, sitt
vänliga uppträdande, sin skönhetsmättade fantasi,
sin sofrande stilkunskap en sällsynt företeelse hos
oss i naturtalangernas land, och en
sammanhållande kraft inom vår splittrade konstvärld, en
kulturbärare för hela vårt dåtida samhälle. När han
arrangerade Konstnärsgillets och andra stort tänkta
fester med glänsande och dekorativa tablåer, ryckte
han alla med sig i en stämning, en värld, flyktig,
det är sant, men fängslande, lysande och vacker.
Därtill kom att han var en improvisatör äfven på ordets
område. Han höll icke tal, han skref icke vidare än
då han var snart sagdt tvungen därtill, men satt
han i goda vänners lag i sin ståliga atelier med
ett glas Chianti och parmesanost, då kunde
stämningen komma öfver honom och han berättade små
och stora episoder ur ett brokigt ungdomslif med
en saft och en konstfärdighet, som hade alla den
borna improvisatörens bästa sidor förenade; själfva
talets art rättade sig efter hans åhörares ålder, kön
och samhällsställning.
Han talade mycket och talade gärna på ett
stundom drastigt, lustigt, stundom vekt och varmt,
nästan smekande sätt. Hans fantasilif var starkt
utveckladt, i tidigare år hade han en mycket klar,
om ock icke snabb uppfattningsförmåga. Med alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
