- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Andra delen /
220

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

ständighet och tro på sig själf gjorde, att hon sköt
öfver målet och icke blef hvad hon möjligen med
mera sans och grundlighet kunnat blifva förvår konst".
Men därutöfver fanns där ännu något annat, som låg
djupare innerst i hennes själ, som hindrade henne
att på konstnärsbanan som målarinna nå de mål
hon sträfvade efter. Hon var innerst i sin själ en
stridslysten, oppositionell natur, hennes
oppositions-lusta gaf sig stundom luft i en icke så ringa grad
af hårdhet, och, jag tvekar att uttala ordet, men det
måste uttalas, råhet. Konsten, måleriet, särskildt
landskapsmåleriet, var icke det område, där hon fick
gifva luft åt sina oppositionella idéer, sin
stridslystnad. Hon tvangs öfver på andra banor, på de
politiska frågorna, där var hon i sitt rätta element. Där
kunde ett sträft och hårdt ord skada mindre än en
sträf och hård, för att icke säga rå färgton i en
eljes vacker tafla.

Målarekonsten och allra helst den lyriska
landskapsmålningen kunde under sådana förhållanden
icke gifva en utlösning åt spänningen i hennes
andliga krafter. Om hon också kunnat blifva en
kvinnlig Salvator Rosa, som målade naturen i dess
uppror, dess raseri, i storm och vrede, så hade det
icke därmed varit nog för henne. Hade hon fått
och kunnat måla striden i människolifvet, bilder ur
vår historia sådan hon uppfattade den, huru de två
raserna i vårt land bekämpade hvarandra, ja då hade
målarekonsten möjligtvis blifvit den, åt hvilken hon
helt ägnat sig. Att måla finska idyller i den
To-pelianska stil vi den tiden fattade dem, det låg ej
för hennes natur. Därtill hade hon försummat sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free