Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
troget. Hon stängde sig in på sina rum, tog icke
gärna emot någon. Konstnärinnan fru Nina
Ahlstedt, som talade till henne tröstens och fridens
ord, torde ha varit en af de få, hon fördrog att
se. Hennes sinnesstämning gentemot flertalet af
dem, som fordom stått henne nära, var det
glödande hatets. Det fennomanska partiets ledare,
som hon en gång följt i döden, om det hade
be-höfts, ville hon icke höra talas om. Hon sökte nu
medkänsla hos de få svensktsinnade personer, som
hörde till hennes släkt och dess umgängesvänner.
Genom dem vände hon sig till sin fängslade bror,
hörde sig för huru han hade det och huru hans
rättegång förlöpte.
Hennes ångest öfver att han skulle förklaras
vansinnig, „att hvad som begåtts af en till
hjärt-roten sårad man, skulle förklaras vara en dåres
ansvarslösa gärning", gaf henne ingen ro. En gång
kallade hon till sig numera bergsrådet Edvin
Bergroth, som stått hennes familj nära, och uttalade den
önskan, att han skulle besöka hennes bror. Hennes
ord voro vid detta besök genomandade af glödande
hat mot dessa hårdhjärtade människor, som
begagnat sig af broderns liberalitet och ridderlighet. „De
hade friat för honom, skrifvit kärleksbref för
honom, förledt honom till ett äktenskap utan värme
och kärlek, begagnat sig af hans materiella och
andliga kraft, och när de kramat ut honom som
en citron, hade de kastat bort honom."
Också mig kallade hon en dag till sig och
bad mig besöka brodern, hon uppgaf själf en
bestämd gifven timme och dag, då det var tillåtet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
