Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248.
icke i kära fars smak. Ville jag måla och rita, ja
då skulle jag förtjäna mina penningar själf, i det
afseendet ställde han till min disposition en s. k.
duplikant-lärare plats vid lägre
elementarläroverket i Viborg, med den för mina förhållanden
enorma lönen af 1,200 mk per år. Jag tog platsen.
Det värsta var, att man sade, ja man gaf mig svart
på hvitt, att jag hade obestridlig fallenhet för
pedagogiken. Efter detta olyckliga papper var det icke
värdt för mig att tala om den konstnärliga banan.
Kära far hade känt Plageman, Mazér,
Schützer-crantz, Stäck och alla den tidens omtalade artister,
„vestigia terrent" hette det om dem, „gå ej den
banan" var hans sista ord. Till slut, när intet hjälpte,
kornpromissade vi. Öfverintendenten Edelfelt med
sin son Albert hade besökt oss; efter diverse
öfverläggningar mellan mig och de gamla blef det
beslutet, att jag skulle bli arkitekt.
De svenska minnena, de svenska vännerna
förde mig själffallet till Stockholm. Och en vacker
höstdag 1870 sökte jag upp akademins ständiga
sekreterare F. W. Scholander i den ohyggliga
lägenhet svenska staten vid denna tid bestod denne man,
en af sitt lands rikast begåfvade andar. Inom en
halfmörk, kall förstuga var sekreterarens lägenhet
inrymd en trappa upp i små låga, om en mezzanin
påminnande rum. En del af rummen vette mot
en sollös gränd. Det myllrade af barn i trapporna
och rummen, blåögda, hvitlockiga småttingar af
olika ålder och kön. När jag senare under årens
lopp sett den sorgliga decimering tuberkulosen gjort
i denna familj, har jag städse tänkt på detta första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
