Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271.
„Nå", så anamma, skall herrn gå igenom
samma h—te som jag. Skall herrn i ekluten, i
lifsslafveriet. Ni skall det så f—n heller. I dag
skrifver jag till herrns pappa, herrn skall bli målare."
Min förskräckelse gaf sig; hvad skulle jag säga?
Jag hade några terminer kvar vid akademin, jag
var ung och ett ögonblick — tveksam.
Skulle den gamla striden med kära far kämpas
om igen . . . Nej, det ville jag ej, jag trifdes
utomordentligt väl i byggmästaryrket. Det erbjuder
människosjälen mera omväxling än något annat yrke på
jorden, den rena rama verkligheten och de högsta
idealer om konsten gränsa här till hvarandra, från
murbrukskäringarna till sånggudinnorna är där en
oändlig värld att studera, fröjdas, skratta och gråta öfver.
Men han skref till „herrns pappa". Framför mig
ligger hans långa varma bref, om hvilket jag först
efter min faders död fick kännedom. Det är ett
mästerverk i den uppbrusande stilen, skrifvet i en
fart, med kläm och glans, ja till och med värme.
Jag utesluter, så vidt det är möjligt, allt som rör
min värda person och citerar.
Efter en inledning, som slutar med orden:
„Alltså, räckom hvarandra handen —- därvid
betyder miltalen intet — och må den saken vara sagd",
heter det: „Ack! om den unge mannen strax vid
vår bekantskap hade tagit bladet från munnen, så
hade säkerligen . . . hans natur är poetisk och —
;–-. Jag har rättighet att döma och tala, ty
jag har 40 år kämpat en själsnötande strid emot
mina anlag och min aldrig slocknande lust, ehuru
jag rullat upp Sisyphus hällen på höjden och satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
