Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273.
förgäfves söka hos honom. Han måste dömas
efter sin tid och sin skola; han kan ej jämföras
med nya idériktningars förkämpar. Det franska
valörmåleriet, plein airen, kom upp, då han redan
var en gammal man, själf hör han till sextiotalets
ateliermålaré. Räknar man inom denna ram med
det bästa han gjort — och det har han rätt till —
har jag bland hans samtida icke funnit hans
öfverman. Ju mera hans konstverk innehålla arkitektur
och ornamentala detaljer, desto bättre äro de, ju
mera de visa staffage, folk i aktion, dess svagare
bli de. Som stämningsmålare är han klen.
Djupast i hans inre fanns det som slog i sär hans
konstnärsskap; han var som alla nordens
konstnärer, nästan utan undantag, en ren romantiker, medan
hela hans konstnärliga uppfostran i färg, i
komposition, gick i de romaniska folkens, i gallisk och
latinsk anda (se hans dikters form), han var i detta
afseende en klassiker. Den eviga striden mellan ett,
från unga år tillbakatryckt, ja kufvadt känslolif
och en i mannaåren i Frankrike vunnen otrolig
teknisk färdighet och akademisk syn på konsten,
delade hans inre varelse i tvenne. De två
riktningarna i hans själ flöto aldrig samman, enades
aldrig. Jag tycker mig i alla hans målningar,
likasom i hans på ottaverime berättade noveller, se
detta, ja, talar ej själfva versens art för detta mitt
antagande, den är klassisk italiensk i sin klara, men
luftlösa, stundom hårda form.
Där funnos i hans målningar, jag talar om
praktstyckena, allt som karaktäriserar akademikern par
excellens front perspektivet, de akademiska midtlarna,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
