Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293.
stormat oftare — till löftets heliga land. Där han
stod högre än de andra såg han det landet skimra
i fjärran. Att hans kommandostämma kanske
någongång hördes längre än det behöfdes, det måste
man förlåta honom, ty han var en af de få, som
kände allvaret i faran, som sågo vägen klart och
tydligt. Att Sveriges konst nu är en världskonst, som
enligt min mening för närvarande besitter större
djup och innehåll än det öfriga Europas, är näst
alla goda gåfvors gifvare hans_verk och hans ära.
Det är kändt att han i stort sedt styrde och ställde
vid akademin. Det var han, som engång skref till
Boklund: „marche till Paris", och som
kommenderade Nyblom in till akademin" som dess
föreläsare. Han drog in v. Rosen, Dietrichson och
Börjeson m. fi. till samfäldt oaflåtligt arbete för höjande
af svensk konst. Själf gick han med exemplets
makt outtröttlig i spetsen för det hela.
Kronan på hans pinohistoria är att vi andra
kunna säga: „Nu är Sverige vordet en man" äfven
i konstens värld.
Scholander dog den 9 maj 1881; „han dog som
rammad af blixten på sin post, midt i sitt arbete
uppe på akademin. Han var då sextiofem år. Vi
sörja honom djupt", skrifver en gammal kamrat till
mig. Hösten 1888 aftäcktes den minnesvård, som
vi hans forna lärjungar rest på hans graf.
Arkitekten, skalden Th. Gellerstedt läste upp några af
honom diktade strofer. Jag citerar den första versen:
„Fast åren gått förbi din graf,
Vår skuld vi aldrig glömt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
