Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307.
eller Ludvig Philip? Henri de Bonnechose lyssnade
på talet för och talet mot; plötsligt reser han sig
upp: „ni vet ej, säger han, hvilket parti ni skall taga,
jag har tagit mitt, jag lämnar eder, jag blir
präst, ora pro me". Hans broder hade dött för
Karl X, hans kärlek var krossad, själfva den
bärande kraften i monarkismen, legitimiteten, var
genom Ludvig Philips tronbestigning uppoffrad. Man
kan godt förstå att han, en fantasimänniska, skulle
söka sin tröst i klostrets och kyrkans sköte. Han
blef nu präst, utan att genomgå präst-seminariet, något
som de strängaste katolikerna aldrig riktigt förlåtit
honom, kom till Rom, trädde där i beröring med
Gregorius XIV och Pius IX, hvilka högt
skattade hans nobla låter, hans höga intelligens, hans
sanna tro och lydaktighet. På framställning af
Napoleon III, som ville vinna den gamla
legitimi-sten, blef han kardinal 1863. Denna utnämning
gaf honom plats i den franska senaten. Det sades
om honom att han bländats af kardinalpurpurn och
kejsarens courtoisie — ett ögonblick. Långt före
Napoleons fall var han åter legitimist som förr.
* *
**
Dock, en finsk läsare förstår honom bättre om jag
i stället för att ge ännu flere yttre hållpunkter för
hans lif, gör några paralleller mellan ärkebiskopen
af Rouen och våra egna finska ärkebiskopar frän
den nya ærans tid. Om vi skulle tänka oss, att
vårt ännu för några år sedan (som det sades)
troende, gudfruktiga och inåtvända folk hade emotta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
