Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320.
att arbeta för Henrik V. Han älskade icke det fria
ordet, sådant det format sig i Frankrike. Han fruktade
judarna, de voro en semitisk frätande syra, som
prisade köttets evangelium och hånade idealen. Han
lydde själf och fordrade oblidkelig lydnad af sina
präster. Gud nåde den biskop, som förbi honom
vallfärdade till Rom. Han var en kyrkans furste, en
furste som ville och kunde härska. Frankrikes
olycka var, det predikade han ständigt för mig,
vördnadskänslans, auktoritetens död. Ingen trodde
mer, ingen lydde mer, själfviskheten och själfsvåldet
regerade sedan revolutionens dagar, detta var hans
stora och ständiga sorg.
Enligt hans åsikt, sådan jag fattade den, var
människan, i motsats till hvad Rousseau lärde, ond
till sin natur. Folken voro vilddjur, råheten var
deras arfvedel, endast gudsfruktan och dekalogen
höllo dem i styr. Gud band den råa hopen genom
trenne gyllene kedjor: monarkin, hierarkin, och
aristokratin. Monarkin var den ur traditionernas natt
utgångna helgade makt, som bevakade den
borgerliga ordningen bland jordens nationer, den lefde
och föll med legitimitetsidén. Hierarkin var den
från Gud själf emanerade samvetsväktaren, de ideala
krafvens gode man. Aristokratin var det medium,
den generator, till hvilken alla genom ädelhet i
åsikter, kunskaper och bildning fick tillträde, och
ur hvilken monarkin och hierarkin togo sitt material
i styrelsens tjänst. Där dessa trenne gyllene kedjor
voro rena och starka som i England, i
Skandinavien och delvis i Tyskland, där gick det folken väl.
„Helas! Il n’est pas ainsi en France".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
