Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Bobrikoffs brutalitet drefvos vi motvilligt ut i den
strid vi idag hålla på med. Japanernas energi,
Tschuschima, Rysslands kroniska finansnöd och
. . . allt det, som kallas försynens skickelse eller
Guds nåd, ha vi att tacka för att vi till dag som
är kommit igenom utan att krossas; och det
slutliga resultatet af denna rättsstrid, blir, därom kan
man vara förvissad, fullkomligt i paritet med vår
politiska moralitet, vårt folks allmänt sedliga nivå,
ty rätt alltid varar, är en orubblig sanning. Dock,
jag återvänder till 1882. Då kostade det som
redan nämnts mycken möda att få vår konst väl
och rikt företrädd.
En för hvars auktoritet Edelfelt alltid, ja
redan i unga år, böjde sig, Gunnar Berndtson,
var tveksam i denna utställningsfråga. Till och
med Otto Schauman gjorde ett oväntadt hårdt
och egensinnigt motstånd, ehuru icke af
politiska skäl. Han ville icke låna ut en del
nummer från galleriet. Emellertid fick Edelfelt
genom sin enträgenhet och behändighet både
den ena och andra med sig, och därmed var
saken klar.
I betraktande af att det gällde en
utställning i Moskva, tänkte vi oss som utställningens
pièce de résistance ett eller några konstverk,
som allmänheten vid denna tid icke kände till.
Edelfelt hade fått en smickrande beställning
(genom familjen Etter), nämligen ett porträtt af
kejsar Alexander lits barn. Vi hade upptecknat ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
