Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
jag honom ofta i St. Petersburg. Jag tyckte
synd om honom vid den tiden. Utan nödig
omvårdnad bodde han i konstakademins gårdsflygel,
där han hade tvenne fattiga, fula rum. I det ena
fanns en säng, ett bord och några stolar, i det
andra ett par stafflier, Rjäpins kejsarporträtt och
det allra nödvändigaste i möbelväg. Det hela
var ett vantrefnadens hem, jag hade icke hållit
ut i dessa rum tre dagar å rad. Ehuru en stor
konstnär var Edelfelt i detta fall för mig
obegripligt fordringslös. Jag har sett honom i veckor
lefva ett fattigt konstnärslif i -hotell, i rum,
som hvad komfort beträffar lämnade allt Öfrigt
att önska. Men så afskydde han också alltid
Petersburg lika hjärtligt och grundligt som jag
själf. Jag känner ingen tråkigare stad än St.
Petersburg, har dock vistats i tre olika
världsdelar. Ett par gånger besökte jag Edelfelt i
sällskap med W. v. Dæhn. En gång då vi
kommo till honom, hade han målat flera timmar
i sträck utan att ha ätit något. På uppmaning
af v. Dæhn sökte jag upp en vaktmästare, som
hämtade åt oss te, ett utmärkt svart bröd och
salt. Vi åto alla i det tarfliga rummet vår
de-jeuner, den var icke lucullisk, men den var
kryddad med attiskt salt, ty när Edelfelt ville,
ja också när han icke ville, var han en athenare,
och det var v. Dæhn med.
I ett bref från denna tid beskrifver Edelfelt
en seance hos H. M., ty kejsaren satt modell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
