Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
rummen i Societetshuset, en middag, som var
noga öfvertänkt efter franskt mönster och tillagad
efter alla kökskonstens fordringar. Vi drucko
endast franskt vin och tillbragte för öfrigt hela
aftonen med planer och fantasier, om nya stora
verk, när detta, som nu börjats, en gång var
klart. Edelfelt svärmade vid denna tid för
Runebergs ballad Zigenaren Adolf och Kunigundas
handske, jag för Kung Fjalar, hvilken sistnämnda
dikt jag höll och håller för att vara
världslitteraturens skönaste epos.
Enligt Edelfelts åsikt var den dikten stor
och skön, men svår, ty man kände icke till
realiteterna i dessa sångers detaljer. Huru voro
de klädda, människorna från denna tid? Huru
bodde de? Huru sågo deras husgeråd ut? Det
kände man endast ungefär. Det enda man
känner med säkerhet är deras vapen och fartyg.
Att svarfva till på måfå och guds försyn slika
saker, det vore lättfärdigt gjordt. »Mitt
historiska sinne", sade Edelfelt, »fordrar sanning i alla
detaljer. Jag vill veta först, känna och kunna
grundligt en sak, innan jag ger mig i färd med
den. Jag vill icke lita på intuition. Med
Fänrik Ståls sägner är det en annan sak. Jag vet
hvar jag i Stockholms museum skall söka upp
hvarenda sölja, hvarje hindertyg, sadlar,
munderingar och persedlar. Mina förfäder voro
kvartermästare och ryttmästare, och jag har fått i
arf deras blod. Jag har som förstudier till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
