Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148’
mot norden. Den teorin slår in på Edelfelt.
Nordens strålande sommardagar, dess ljusa, blekt
opalfärgade nätter drogo honom oemotståndligt
mot hemmet. När mörkret tog till här uppe,
då längtade han ned till „arbetets ljusa land,
Frankrike", det land, där konstens paradisportar
öppnats för honom, det land som näst hans eget
stod hans själ närmast. Men knappt var vintern
där nere öfver, då drog han åter upp mot
norden, full af hänförelse för sitt fädernesland, för
sitt finska sommarhem vid Haiko fjärd. Om
detta vackra mot sol och söder sluttande Haiko
må här antecknas ett Edelfelt belysande,
spirituellt yttrande af honom själf: „Jag kan måla i
Frankrike, men jag tänker och känner här, här
är mina bästa idéers hem och fäste".
Karl Wåhlin har om en stor svensk
konstnär sagt ord, som jag i väsentlig mån tager fasta
på för Edelfelts vidkommande.
„Det låg något i ordets bästa bemärkelse
kvinnligt i hans talang, och just därigenom
något så äkta nordiskt. Många nya ord har vår
tid uppfunnit för att beteckna den eller den
riktningen inom konsten. Endast ett ord
användes icke mera, det anses gammalmodigt och
missbrukadt. Det finnes dock i alla språk och
passar så ypperligt på Edelfelts konst. Det ordet
är poesi."
göD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
