Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Charles Garnier.
I trenne veckor hade jag bott hos
kartusia-ner-munkarna i Pavia, mätt upp deras
grafmonument, tecknat deras kapell och rådbråkat
italienska med dem; nu var jag trött på Jan
Gale-ozzos härligheter. Jag ville se människor och
tala obehindradt. Och en vacker dag for jag
öfver Alperna till Avignon och kom så omsider
till Arles, den galliska dansens och sångens
minnesrika stad. Jag kom till Arles på den
tiden, då jag druckit mig rusig af lifvets starka
vin, jag kom till Arles i gnistrande solsken,
medan söderns lätta blånande luft, mättad af
orange- och mandeldoft, ångade öfver det
härliga landet och böljade i mjuka vågor in mellan
den uråldriga stadens mörknande murar.
Från Avignon hade jag rest i sällskap med
en underlig kurre. En fetlagd, ytterligt
meddelsam och välvillig sydfransman med solbränd hy,
svarta blixtrande ögon och blå skäggbotten. Han
gjorde mig uppmärksam på att han bar malteser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
