Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zachris Topelius.
När man i det lefvande lifvet gör
bekantskap med en man, hvars namn fyllt ett tidehvarf
i ett folks lif, hvars fantasi och känslolif i dikt,
i sång, i saga reglerat ens tankevärld under en
följd af år, då känner man sig förvisso–-
Ja, hvad är det för en känsla man erfar? Man
är beklämd, upprörd, starkt intresserad. Ju
yngre man är, dess starkare erfar man
själsspänningen under inverkan af dessa känslors
skiftande spel. Ty det är ju, det känner man
instinktivt, i hans märkesmannahjärta, ur hans
hjärna, genom hans mun alla dessa känslor,
drömmar och ord man under år lefvat i, lefvat
af och lefvat för väckts, grott, växt och omsatts
i tankar och handling. Och man väntar sig Gud
vet hvilka okända, främmande intryck och
själsrörelser. I de flesta fall ger sammanträffandet
intet resultat alis, man känner sig besviken. Det
är med geniet som med Amrus diamant, hvilken
i den fattige arabens hydda som i konunga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
