Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208’
skrida måttet, icke ens under de år, då man
ofta såg t. o. m. universitetets professorer vid
akademiska och medborgerliga fester föras hem
i ett tillstånd, som måste anses minst sagdt
opassande. Vid Konstnärsgillets lördagsstämmor,
där Zachris Topelius presiderade bland många
bröder i Backus, kunde det understundom gå
nog så hett till, och en sanning är att vid flere
af dessa möten, som räckte in på t. o. m. de
stora småtimmarna, spriten gjorde sig betydligt
mera gällande än espriten, såsom det ju plär
vara här uppe i hyperboréernas land. Att jag
med dessa omständigheter för ögonen tager
saken till tals är beroende af en i det hela rätt
lustig anekdot.
Topelius hade i början af juni månad från
Björkudden, där han då bodde, kommit in till
staden. Hans svåger, öfverdirektör Lindqvist,
sände budkaflen ut, det är, modernare uttryckt,
lät telefonen pingla. Vi samlades, en hel mängd
gillesmedlemmar, utanför Kleinehs hotell,
därifrån vi en corps skulle gå till Kaisanierni för
att tömma ett glas för våren och för gillets stiftare,
allas vår vän Zachris själf. Vi voro ett tiotal
personer, bland andra S. Falkman, Martin
We-gelius, C. Sjöstrand. När vi nalkades
värdshuset, inom hvars låga väggar så många
tändande ord uttalats, så mycken entusiasm flammat
upp i ord, i sång, i dikt, hörde vi en blandad
kör sjunga Topelius egen dikt om »naturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
