Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237’
Af en händelse var jag med. Hans lilla predikan
Tar en juvel af ordkonst, tankeklarhet och
hjärtevärme. Jag skall aldrig höra dess make, ty
endast han kunde tolka så djupa sanningar i så
lätta dräkter, endast han kunde för barn på
samma gång som för de gamle klargöra vidden
och djupet -af legenden om änglarnas hälsning.
Endast han kunde på ett underbart lättfattligt
och genomskinligt klart sätt tala om viljans
tvänne moment, det negativa, det är viljan till
frihet från hinder för lifvet, och det positiva, det
-är viljan till välde öfver allt det som kan utgöra
en förutsättning för lifvet själft. Men han gick
icke - in på att viljan, den heliga, allsmäktiga
viljan är Gud, ty han trodde, som han själf sade,
„som ett folkskolebarn" på en treenig personlig
Gud. I önskan om »människorna en god vilja",
hette det innefattas allt. När den största delen af
människorna kommit därhän att deras vilja är böjd
åt det goda, hvad betyder då ali skröplighet, allt
ondt — då är det tusenåriga riket i sitt
vardande. Sist och slutligen beror allt på viljans
uppfostran, viljans motståndskraft. Viljan till
det goda är ju i sig själf frid på jorden. I
viljan ligger vårt herradöme öfver jorden, i viljan
ligger vår dom. Huru oändligt sant den
skeptiska hedningen Horatius talar, när han säger sitt
„om ock kraften fattas, är dock viljan lofvärd"
— därom har han måhända själf icke ägt full
klarhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
