Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246’
ren (Heikel var anställd vid Finska kadettkåren
1848—56), sände sin son Robert till det högt
ansedda läroverket i Fredrikshamn (1848).
Om guvernör Lagerborg må för öfrigt
tillläggas att han var varm för den finska
militären; då han därtill — ovanligt för tiden — väl
behärskade finska språket, blef han ordförande i
en (1826) tillsatt kommité, som fick i uppdrag att
under hans ledning till finskan öfversätta de
gamla svenska kommandoorden. När guvernör
Lagerborg dog, sonen Robert var då endast 14
år, bars han af en deputation af tolf bönder till
sin graf. Och så djupa voro känslorna af
saknad och sorg öfver förlusten af den älskade
landshöfdingen att — märkligt nog vid denna
byråkratiska Biedermeyertid — inom länet
insamlades medel till ett för tiden storartadt
monument på hans graf.
Att vid denna tid, utan tidningar, telegraf
och telefon, utan press och nästan utan
samfärdsmedel ha ryckt indigesta moles med sig,
att ha kunnat i vida kretsar inom höfdingedömet
väcka hängifvenheten anda för maktens
representant är dock något. Där fanns vid denna tid
endast en kraft, den personliga insatsens kraft,
som kunde sätta själen i dallring och sinnena i
brand; den fanns hos Robert Wilhelm
Lagerborg, och det var just med samma fäderneärfda
kraft som Robert Lagerborg vann människor och
segrade mot en opinion och i en omgifning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
