Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255’
— Nej! blef svaret, och jag lade ut för
honom huru jag hade det.
— Nå, men nu måtte du ju ha något att
skrifva om! Han var glad, ja t. o. m. smickrad
å herrskapsbarnens vägnar för denna min
rekryttjänst i arbetets här. Så ifrig var han vis à vis
mina blifvande artiklar att han för att på samma
gång se le revers de la médaille af mitt nya lif,
följde med mig på en af mina „syltor". De af
Strindberg och Engström senare i litteraturen
lancerade Masis Knosis, Tennknappen, Neptun
junior, Fläskoset m. fi. funnos verkligen vid
denna tid. Vi gingo till ett af de bättre
ställena; man åt där för 48 öre middag — två rätter
mat och en flaska sockerdricka.
Lagerborg förde mig tillsammans med den
svenska tidningsvärldens mest lysande
representanter och testamenterade mig särskildt till August
Sohlman, som också så länge han lefde höll sin
hand öfver mig på etf vänligt, faderligt sätt.
Jag otacksamme — mina förbindelser med
magister Emil Nervänder voro äldre än de med
Lagerborg, och när jag omsider började att
skrifva korrespondenser, det var från Normandiet
och Norditalien, sände jag dem till hans tidning
„Åbo Posten". Uppriktigt sagdt, jag vågade
icke utsätta mig för kritiken i det stora lysande
»Dagbladet" och höll fore, att jag var mera på
min plats i det lilla landsörtsbladet. Detta tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
