Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
till Helsingfors i och för en öfverläggning om
Viborgs slott. Jag minns, att jag for genast
och dagen efter min ankomst, vid vanlig
föredragningstid, gick upp till generalguvernören, att
jag blef bjuden på frukost och samma dag på
middag samt att jag då icke var en homo novus
i huset.
* *
*
Viborgs slott var mina barndomsminnens,
mina känslors, mitt fantasilifs fasta borg. Jag
vore en helt annan människa än jag är, om jag
vuxit upp i en ostfinsk stad utan svenska
medeltidsminnen. Uti borgens ödsliga, förfallna
rum har jag som pojke jagat råttor, dufvor och
kajor, på den mot solen vettande vallen har jag
om våren plockat den tidiga hästhofsblomman och
den solgula maskrosen. Uti dess tomma rum
har jag drömt stolta dikter och drömmar om
Torkel Knutsson, Karl Filip, Sverges arfprins och
Moskvas valde tsar. Den borgen har gjort mig
till den svenskt tänkande man jag är.
Hvarifrån jag än kom på färd mot hemmet, från resor
i höga norden eller i södern, från utflykter i
viborgsnejden — på milslånga afstånd syntes
Sankt Olofs torn förtonande i soldis och dimma
eller rödt i sommarsolens ljus. Där dess
mäktiga silhuett syntes, där var hemmet, där stodo de
fäderneärfda penaterna, där var min inre
människas Acropol. Men icke blott mig har detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jagkant/4/0036.html
