Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
arbetet i den gamla borgen, och det hade varit
mitt lifs vackraste dröm att en gång få se denna
minnesvård af svenskt strategiskt snille åter i
skick, — därför tog jag, när anslagsbrefvet kom,
genast itu med arbetet. Duhonin, gammal, slug och
kall som en fisk, drog fördel af mina förlöpningar.
Han stängde ej slottsporten, han lät mig gå in i
fällan, men skref, klagade och angaf mig, allt i hopp
att bereda mig och arbetet de största möjliga
obehag. Hade ej grefve Heiden varit den upplysta,
klartänkta människa och vid denna tid den vakna
försvarare af oss som han var, hade det hela
kunnat sluta nog så illa.
Middagen var lugnare än
förmiddagssammanträdet. Bland gästerna var högsta chefen för
artilleriet, general Smagin, en fet, blond, absolut
skallig och välvillig herre med ytterst skrala ben.*)
Han sade sig i egenskap af artillerist vara glad
att slippa hela slottet och slottsholmen, man
hade bara besvär af den byggnaden och
förargelse af de fuktiga rummen öfver stora porten.
General Carl Sederholm höll ifrigt och högljudt
med honom, högljudt, ty han kunde ej moderera
sina oftast angripna stämband. Allt gick
förträffligt, alla malde mjöl med min kvarn. För
öfrigt har jag bland gästerna antecknat „Carl
Tudeer, som talade illa om våra högsta ämbets-
*) En dag hade general Smagins ben svikit honom icke
långt från högvakten. Han satt beskedligt på trottoarkanten
med fötterna i rännstenen tills stadig hjälp hann anlända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
