Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
I den dag som är är jag fullt och fast
öfvertygad om att ifall de finska myndigheterna varit
resoluta och energiska vid denna tid, hade
frågan om Viborgs slott, som låg mitt hjärta nära,
kunnat lösas. Men det kan ej förnekas att ett
stort fel vidlåder den svenska rasen i Finland:
den är gammal, försiktig och tvifvelsjuk. Den
saknar den ungdomliga beslutsamhetens
momentana kraft. Det är denna andliga brist, som en
dag blir dess död. Om grefve Heiden varit mera
man för den åsikt han uttalade för mig och
många andra i denna slottsfråga, så hade —
men därom senare.
Det var för öfrigt intressant att göra
jämförelser mellan förr och nu i detta
generalguvernörs-hus, som jag ofta besökt under grefve Adlerbergs
gån maktens sken. Den, hvars rang var högre, skulle
påsknatten, när frälsarens bild bars ut ur det allra heligaste, få
till först kyssa klenoden. Tudeer och Duhonin hade ställt sig
i första ledet af menigheten och lurpassade på när popen
skulle träda fram och förkunna sitt „Hristos voskrjes!" När
det heligaste momentet var inne, rusade de fram, men lära
därvid i hastigheten kommit att kyssa hvarandra. Följden
blef en anmälan hos grefve Heiden, som resolverade, att i
fredstid var guvernören, i krigstid kommendanten högsta tuppen
i korgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
