Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
festen, där jag skulle vara vicevärd i ett af
rummen. Jag lydde order och fann grefve
Lams-dorff, som vid denna tid var adlatus hos
utrikesministern v. Giers.*) Lamsdorff förde med sig
den kejserliga posten, som var ofantlig. Bland
allt annat hade han med sig färska mullbär åt
storfurstinnan Elisabet från hennes faders
trädgård i Darmstadt, en sändning, som gjorde
honom ett oändligt besvär. Grefve Lamsdorff
berättade mycket om härskarparet, om deras lif
i Köpenhamn och i Gatschina. Någon gång i
framtiden skall jag måhända i annat sammanhang
ha skäl att taga dessa meddelanden till tals.
Grefve Lamsdorff var en vacker och behaglig
man. Vi träffades en gång senare på en
uppvaktning hos gamle konung Christian i Köpenhamn.
Lamsdorff nämnde då att kejsaren ofta talade
om „les jours bien heureux en Finlande".
Att kejsaren trifdes mer än vanligt väl i
Villmanstrand framgår af följande faktum. Baron
*) Han kallas i tidens tryckalster ofta „den finska
baronen". Han var ej finne, ej baron, men ägde en
sommarlägenhet i Finland, Rättijärvi. Släkten var ursprungligen
svensk, från Kalmar, har det sagts mig. Under min
stockholmstid var jag bjuden i hans hus. Han var vän till baron
Bruun och ofta vårt värn. Han sade en gång till mig:
„regeringarnas mål bör ju vara folkens lycka. Finland är lyckligt,
må man förstå att behålla det lyckligt". Enligt min enkla
mening är detta hufvudsumman af ali statsmannavisdom.
— Han var den förste som genom frågan „gult och rödt äro
ju edra färger?" kom mig att tänka på den saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
