Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
tills ni skaffat ett nytt exemplar af densamma.
För min del vill jag blott säga, att jag här i
synoden ej tillmäter en handling af finsk
myndighet någon betydelse alis.
— I sådant fall vädjar jag till
konstakademin, hvars president (storfursten Wladimir), dess
rektor och sekreterare jag känner. Som
tjänsteman vet jag för öfrigt, att ingen har rätt att göra
en inregistrerad akt inkomplett.
Med ett „jag går omedelbart till grefve
Heiden och ber att han telegraferar efter
originalakten till Helsingfors" tog jag afsked. Ännu före
middagen hann jag till grefvens bostad, han var
genast med om att sätta upp ett telegram till
sitt kansli med nödiga instruktioner. Dagen
därpå bar det af till ingenjör Robert Runeberg,
som lofvat följa mig till synodens arkitekt. Då
denne bodde vid Njeffskiprospektet i hjärtat af
staden, väntade vi att finna en riktig
arkitektpamp af den moderna sorten, men blefvo ej litet
förvånade, då vi kommo in i vestibulen och sågo
namnet––på en välmålad skylt under
— afbildningen af ett snörlif. Ett ögonblick
trodde vi redan, att vi gått miste, men stego på
i alla fall och stodo framför en liten flottig
arkitekturritare i filtskor och nedsmord nattrock.
Hans hustru var snörlifssömmerska.
Mannen blef ytterst generad öfver besöket,
ty vi voro pompöst klädda. Han visste
naturligtvis intet om den förkomna handlingen. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
