Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Eudoxia Andrejeff inom kort skulle välluktande
som ett helgon komma till ro i sin graf.
En månad efteråt hade jag ritningarna hos
mig. Jag gick nu till grefve Heiden för att tacka
honom. Han tog vänligt emot mig och sade
leende: — ja, det gick ju, tack vare general
Ehrnrooth, men ni har då lyckats grundligt
förarga Konstantin Pjetrovitsch, han kallade er
„tschuhonsk tjurskalle".
— Jag tackar ödmjukast och håller det för
en komplimang. Men jag frågar vördsammast,
huru karaktäriserar ers excellens
öfverprokura-torns beteende i denna sak?
Grefve Heiden reste sig, tog sig med båda
händerna om hufvudet, han höll på att säga
något i hög grad opassande, men häjdade sig
och sade efter en stund: — tror ni att det är
en sinekur att sitta på den här platsen? Ni har
nu själf sett något som kan vara lärorikt för en
finsk journalist.
Jag hade verkligen sett något af den
trolösa orientaliska politik, som Pobjädonostseff
bedref. Denna gång gällde det endast en ringa
sak, hvar Eudoxia Andrejeffs lik skulle förmultna
i väntan på den yttersta domen. När
människorna tio år efteråt bröto stafven öfver en finsk
statsman, V. Procopé, som misslyckats i en otroligt
svår sak, nog visste jag då hvad han haft att tagas
med, jag visste också hvar den innersta substansen
till ali denna falskhet stod att söka. Konstantin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
