Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
chelin från motsatta sidan in i vår afdelning,
blåögd, ljus, charmant i sin guldbeslagna
uniform. Nytt hälsande och snackande på dansk,
hela processionen höll på att gå åt Häcklefjäll.
Hade Carl Tudeer, gamle hederlige lotsen
Blomqvist och löjtnant G. A. Nummelin nu varit här,
så hade det varit som i Pellinge sund eller
Ekenäs skärgård — Farvell, farvell! bjöd hennes
majestät, — jag kommer igen en annan gång!
Och vi kysste hennes lilla hand, och kejsarn
nickade, och hela det pompösa tåget satte sig
åter i gång.
Brofeldt redde sig som en herre. Med
förbluffande sakkännedom — sådana karlar borde
aldrig få dö — besvarade han alla frågor, såg
därtill klok, fryntlig och älskvärd ut och gjorde
synbarligen ett gynnsamt intryck på majestätet.
När det lysande tåget dragit sina färde och jag
just axlade min kappa för att gå hem, kom
prinsen af Oldenburg, åtföljd af ett par adjutanter
till vår kanslilokal. Han vände sig till mig och
frågade, hvarför jag ej låtit presentera mig för
honom. Jag sade, som sanningen var, att grefve
Heiden ej önskade att landet skulle etc. etc.
Det blef ett vidlyftigt „vous savez, vous
sa-vez, c’est un malentendu" etc. Så frågade han
hvad jag talat för ett språk med kejsarinnan,
och med ett „ni skall få höra af mig" skildes vi.
I Hotel de France, där jag bodde, väntade en
ung herre på mig med inbjudning till den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
