Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
också asfåglarna ännu ej voro här. Grefve
Heiden afgick 1896, erhöll afsked 1897 och dog
i Tsarskoje Selo 1900 den 31 augusti. Tre år
senare dog baron Yrjö-Koskinen och ett par år
därpå Carl Tudeer, två finska män, af hvilkas
arbete han begagnat sig ofta, af hvilkas fel och
brister än oftare. Hade grefve Heiden dött tio
år tidigare, så hade det finska partiet måhända
kunnat tala om en ny »grefvens tid", d. v. s. på
finska om „kreivin aika", och vid det här laget
hade det säkert funnits en staty till, på hvars
postament man på finska läst något om „ ., .
och landet med mig väl tillfreds".
Jag såg grefve Heiden, så vidt jag minnes,
för sista gången 1894, den undersköna 29
april, då vi vid vårljus men i sommarvärme
af-täckte Alexander II:s monument. I egenskap af
expert i frågan om platsen, postamentet och de
olyckliga kandelabrarna var jag bjuden att
öfvervara aftäckningshögtidligheterna. Ett par
timmar innan dessa vidtogo blef jag plötsligt kallad
till grefve Heiden för att lämna upplysningar
om den medalj regeringen låtit prägla öfver
tilldragelsen och till hvilken medalj jag
komponerat ritningarna. Grefven var orolig för
olämpliga demonstrationer och i högsta grad förargad
öfver att en af de förnämsta talarne vid festen
var L. Mechelin.
Året 1902 hade jag nåden att tala vid
hennes majestät enkekejsarinnan, höra henne tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
