Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
tan och torgen, utan mottogos äfven i hofvets
salar, ja i konungens förmak. En sådan
konstnomad var Adam van Düren. Liksom medbröderna
använd inom alla de tekniska konsterna,
öfvergick äfven han antagligen till fortifikationen.
Egentligen skulptör, ersatte han dessutom en hel
akademi d’inscription et belles lettres, ty utom
sina tåleliga reliefer högg han in, där det
passade sig, ja, äfven där det ej passade sig, sina
visdomsord*) Denne man införde en mängd
stilvidriga och tekniskt opålitliga konstruktioner.
Det var han, som uppsatte den i tiden så
om-skrifna törnekransen, små gafvelröst längs
korets tak. Allt hvad mannen gjort i ren
konstruktion (och man känner det ganska väl) är
tämligen värdelöst och den stora kontreforten öfver
kyrkans sydöstra hörn rentaf löjlig.
Men ännu så sent som 1768 skulle det
dyrbara templet skandaliseras. En major vid
fortifikationen, som bar det lustiga namnet Weduvar,
slog ned dess gafvelröst och byggde om det
stora kyrktaket i stil med hvad vi i Finland
kalla ett gammaldags herrgårdstak **).
Emellertid förföll kyrkan det oaktadt allt mer och mer
*) Som prof på mäster Adams esprit, må här återges
en af hans sentenser i Lunds domkyrka. „Den hungrande
lusen biter fåret, det är visst, Gud bättre, det får som
skorf-vigt är", etc.
**) Brunius kallar detta med rätta „en dårskap",
försvarad med „enfaldiga skäl". Herr Martin Weibull säger, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
