Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
denna art. Att nu draga Zettervalls verk inför
vår tids domstol, som Lauritz Weibull det gjort,
är orätt; att mästra och utdöma det är något
af det mest ohistoriska man kan tänka
sig. Hvarje personlighet har rätt att dömas i
sin andliga miljö, d. v. s. efter de moraliska,
konstnärliga, kulturella, snart sagdt etiska
föreställningar, som eldade tidens själ och sinne.
För att taga ett riktigt drastiskt exempel:
Gustaf II Adolf dömde den 4 februari 1619 trenne
personer i Linköping till döden, emedan de
omfattat vissa delar af den judiska trosläran.
Det oaktadt måste det erkännas att han var sin
tids störste och varmaste försvarare af
trosfriheten. Man kan icke rättvisligen tadla honom för
dådet i Linköping.
Zettervall visste mycket väl hvad som i fråga
om Lunds domkyrka lades honom till last (att
borttagandet af Weduvars dumma tak skulle
komma på hans skuldregister hade han nog ej
räknat med).
En solig sommardag, när vi sutto under det
stora trädet på gården till hans villa och njöto af
solsken och värme, af saltsjöns plask mot
stranden och måsarnas skri i det blå, lade han ut
hela Lundahistorien i breda drag för mig.
Den hade på gamla dagar, när den starka
öfvertygelsen om det absolut rätta i alla detaljer
han utfört modifierats, som brefvet utvisar, och
sedan han lärt sig inse, „att hvarje tidehvarf har sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
