Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
I mitt fädernehem fanns och lästes en
högt-skattad skrift, „Petter Murbecks trosbekännelse".
Denne Murbeck hade under frihetstiden varit en
berömd predikant vid finska kyrkan i Stockholm.
Han bildade en uppfostringsanstalt för värnlösa
flickebarn, hvilken under hans namn existerar
ännu i dag. Från en ringa början har den växt
ut till en stor och kapitalstark institution. Jag
plägade kalla den för „den Monteliuska familjens
fideikommiss".
Hofrättsrådet Montelius hade i en
människoålder varit dess oaflönade ordförande. I för
längesen förflutna år, när gamla tant Clara var
unga fru Clara, hade hennes man „fostrat hennes
själ och klarat hennes begrepp", fört henne
utom hemmets knutar in i det ädla arbetet för det
allmänna, och i många, många år hade
hon jämte sin vördnadsvärde make suttit i
samma direktion. Riksantikvarien, sonen, har
efterträdt sin fader, och flere af de andra barnen ha
tagit arf i arbetet och mödan.
Till denna inrättning, som låg någonstädes
vid S:t Paulsgatan, icke långt från det berömda
hus, som i tiden beboddes af Hollands
ambassadör van der Nooth och nu af herr Jean
Jahnsson räddats för den svenska kulturhistorien, följde
jag fru Clara en och annan gång. Ja, jag var
t. o. m. en gång inne uti inrättningen, som för
öfrigt gjorde, liksom alla dylika, ett glädjelöst
intryck på mig. Här var fru Clara en mäktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
