Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Men „att rätten skulle segra, var hennes fasta
tro, endast nationen höll sig på en moralisk
ståndpunkt." Eugen Schaumans gärning ville
hon ej fördöma, ty han föll som en soldat i
striden emot en som själf dragit domen öfver
sig (för öfrigt samma ord som Maxim Gorjki
sade till Eugen Schaumans syster). Hohentals
gärning dömde hon däremot strängt. Jag hade
den stora glädjen att innan hon dog kunna
skrifva till henne, att hennes tro på
rättfärdighetens seger icke blifvit besviken. Ännu en
glädje tog hon med sig i döden, men den kan
man ej tala om.
Lyckan, sådan människorna vanligen drömma
om den, är momentan, snart sagdt explosiv. Om
lyckan af denna art kan sägas detsamma som
om njutningen, dess fullhet är dess död. Med
denna lycka i lifvet är det ej mycket att komma
med, den är endast en hetsande, men icke en
läskande dryck. Där lyckans tempel ej är byggdt
på förnöjsamhetens grund, är där icke mycket
bevändt med dess stabilitet. Jag har sett ett
stort stycke af världen, sett mycket folk, känt
många människor*); jag vågar säga, jag har sett
få lyckliga. Af dessa få, var fru Clara en.
I femtiotvå år i ett ovanligt lyckligt
äktenskap förenad med en vördnadsvärd man, om
hvilken hon själf engång sjungit:
*) Se andra delen F. Churberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
