Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Att vinna människors vänskap i unga år är
icke svårt; de finnas som besitta en särskild,
infernalisk konst däri. Att behålla sina vänner
under årens lopp, att under tiotal af lifvets
mångskiftande år träffas, korrespondera och behålla
icke blott sina tankars värld, utan äfven sina
känslors värme i samma nivå som vännerna, det
är en annan sak, och med en viss själfkänsla
citerar jag orden i ett af hennes bref. . .
„hjärt-ligt tack för din trofasta vänskap mot mig och
de mina, behåll denna trofasthet äfven sedan jag
ej mera finns, och att du så gör är jag viss
om . .
Clara Montelius dog efter en kort sjukdom
den 14 okt. 1905. En sollös höstdag följde vi
hennes stoft till nya kyrkogården, där vi bäddade
hennes graf vid makens som redan 1894 kallats
hädan. Vi efterlefvande möttes, när aftonen föll
på, däruppe i den lilla våningen vid S:t
Paulsgatan 11. Den var oss alla så innerligt tom och
kall. Hon som engång vårdade elden på Oscar
Augustin Montelius husliga härd hade gått till
det okända landet. Jag hade begrafvit „rnin
svenska moder".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
