Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
— Om man vill något som är godt och sant
— och att man skulle vilja något annat bör ju ej
ens förutsättas — så borde man bedrifva saken
med mera öppenhet och större ridderlighet.
Man skulle säga: så och så skulle vi önska, det
och det är vårt mål, men så ha dessa statsmän
icke förfarit, utan tvärtom. Målet är ett helt
annat, det når vida längre och går mycket
djupare än det som sant uppgifna. Därtill kommer
att de gjort allt för att isolera mig. Möten
sammankallas just då lifvet hvilar hos oss, i
högsommaren och under de stora lutherska helgdagarna,
just då man ej kan få den utredning som
behöfves.
Detta belyses synnerligen klart i general C.
Enckells lilla varmt skrifna runa öfver Procopé.
Det heter där:
„Under ett mitt besök hos Procopé i
början af februari 1899 uppvisade han den samma
dag erhållna tryckta inbjudningen till första
sammanträdet af den komité, som skulle behandla
februarimanifestet. Detta var på en lördag och
nästa måndag skulle sammanträdet äga rum.
Med tårfyllda ögon, ständigt dragande efter
andan till följd af stark sinnesrörelse, beklagade
han sig öfver att ej i sin närhet hafva någon, med
hvilken han kunnat rådgöra i denna viktiga fråga,
och att som den enda representant för Finlands rätt
vara ställd inom en församling, under presidium
af en storfurste, bestående af kejsardömets högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
