Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
det gick ej. Senatorn hade ej tid, han måste
återvända omedelbart. Procopé fick handlägga ärendet
själf. Dagen därpå var noten färdig, och Procopé
„hade glädjen att se kejsaren själf sönderrifva
den orätt tillkomna landtdagskallelsen och
utfärda den af Procopé kontrasignerade till urtima
landtdagen 1898". Denna seger höll Procopé för
att vara den viktigaste han som diplomat vunnit.
* *
*
Utan tvifvel skall läsaren säga: under
sådana förhållanden bör en själfständig man gå,
lämna platsen åt en annan, som måhända bättre
fyller villkoren för densammas besättande. Så
resonerade också Victor Procopé. När han kände
att marken sviktade under honom, ville han gå.
Hans ociselerade ryska, hans starka nervositet, som
ledde till fysiskt kval, hans doktrinära sätt att
föredraga (han ville ha allt till pappers, allt
skrifvet, hvilket fördröjde föredragningen och
enerverade den som skulle höra på) — allt detta
gjorde, att han mer än en gång önskade afgå
från den svåra posten. På denna begäran
erhöll han afvisande svar, som ej här kunna
ned-skrifvas.
En gång, då situationen blef så godt som
outhärdlig, anhöll han att på grund af dålig
hälsa få lämna platsen och föreslog till sin
efterträdare chefen för finska kadettkåren general C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jagkant/4/0221.html
