Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Därefter följde en psalm, i hvilken orden
»Gud skydde Alexander" förekommo två gånger
i hvarje vers. Det blef för starkt, vi vägrade
sjunga.
Pacius blef rasande. Hans ögon sköto
blixtar. »Inte är jag satt att censurera Universitetets
skalder och professorer. Detta har jag fått att
komponera till och och . och han slog igen
partituret, slängde taktpinnen ifrån sig och ville
gå. Under våra protester och böner, utrop och
lugnande tilltal gick han till det inre rummet, i
hvilket Universitetet föröfrigt lät servera punsch
och bischoff, för att hålla kuraget och värmen
uppe. Vi försökte blidka den för oss alla kära
maëstron, men han gaf sig ej, han skulle „ge
hela tillställningen själfva fan".
Hvem som hittade på en utväg ur denna
oreda, minns jag ej, men jag skulle tro att det
— nu som ofta senare — var fröken Decker;
åtminstone förde hon ordet. Hon var god vän
i både det Paciuska och Topeliuska huset; det
föreslogs att en deputation skulle gå upp till
Topelius och be honom korrigera sina verser.
Två personer från hvarje stämma utsågos nu, en
senior och en gulnäbb (första årets student). En
af gulnäbbarna var jag. Vi skulle hos Topelius
själf framställa önskan om andra ord till den
redan inlärda melodien. Vi gingo. Det var en
pinsam expedition. Jag för min del var starkt
upprörd. Topelius var hemma — den tiden var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
