Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Nyblom, så äro Ramsays helt enkelt mästerliga.
Särskildt gäller detta stora ord vid en jämförelse
med C. R. Nybloms „En sjuttioårings minnen".
Dennes — professor i estetik, skald, en af de
aderton i svenska akademin — memoarer stå
betydligt efter Anders Ramsay’s, märkvärdigt nog
t. o. m. i stilen.
Jag kommer så till en omdebatterad fråga:
huru stort är sanningsvärdet af dessa memoarer?
Jag talar nu icke alis om minnesfelen, de finnas
i alla memoarer. Sanningen är subjektiv, den
är en af ens egna personliga erfarenheter och
egen förståelseverksamhet bekräftad uppfattning
af företeelserna i lifvet. Hvad nu Ramsays
memoarer beträffar, så måste man medge, att allt,
hvad han berättar från sina unga år, är objektivt
riktigt — alla hans samtida intyga detta. Vi
komma så till den period, då han ägde att förvalta
ett stort, ett betydande arf, en förvaltning, som, om
den gick bra eller illa, berörde en stor släkts,
många enskildas väl och ve, delvis hela hans
hembygds ekonomi. Hans förvaltning gick illa.
Och i mera än en generation har han med
anledning däraf stått som den anklagade inför sina
närmaste, inför sina otaliga fordringsägare.
Tills hans bok kom ut, var världen
skoningslöst stämd emot honom. Vi hörde mycket
om hans verk och gärningar af 70-talets
hvas-saste tungor och pennor, icke minst August
Schaumans och Alexander Jaenisch’s. Nu har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
