Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
För sin egen begrafning hade Ramsay under
många år sparat i hop tio-, fem- och
en-pennisslantar, dem han förvarade i toma cigarrlådor.
Summan hade under årens lopp blifvit ansenlig
nog, åtminstone till kvantiteten. Han ville „komma
hem" till Dragsfjärds kapell, så nära far och mor
som möjligt.
Hans krafter togo redan i början af detta år
märkbart af, han kände själf, att slutet nalkades.
Ännu den första maj promenerade jag med honom
omkring i staden. Han ville taga farväl af
Kaisa-niemi, Hesperia och Brunnsparken, ville fara till
Gumtäkt, till den stora ängen, där han firat så
mången Floradag, ville se dessa platser, där hans
ungdomsdagar lyst i festernas glans, se dem ännu
en gång, „ty i den månaden majus, då allt
blomstrar upp, skall jag dö".
Där han låg på sitt yttersta, tog han saken
med värdigt lugn. Jag tror icke, sade han, på en
uppståndelse, ett lif efter detta. Andra stora, rena
andar skola möjligen stiga upp till högre
klarheter, men icke jag. Jag har ingen pretention
på en himmel och tror ej på ett helvete. Jag
och millioner små själar af samma art, vi lefva
möjligen upp med den smörja i världsmekaniken,
som gör, att allt löper och rör sig i sina gängor.
Han dog utan plågor och utan fruktan; „om
du visste, huru skönt det är att dö, det är som
att somna, när man är riktigt trött", var bland de
sista orediga ord han sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
