Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
strument), placerade bakom gamla dyrbara
gobeliner från 15:de århundradet, så att man ej såg
dem, utförde under absolut tystnad från
publikens sida kompositioner af Guido Aretino (den
moderna musikens fader) och af Palestrina (sades
det; program fanns ej) samt till sist Gounods Ave
Maria. Effekten var sökt men i alla fall storartad.
Midt på en blank hvardags-höst-förmiddag blef
man försatt i en drömmande högtidlig
mollstämning, fri från pjunk och sentimentalitet. Under
tonernas bevekande böner, deras berusande
inverkan drogo mänsklighetens evighetstankar
ut och in genom hela vårt inre jag. Man kände,
att lifvet var något stort, förpliktande, heligt
och majestätiskt, i hvilket individen flöt in och
smalt hän likasom tonerna i dessa mäktiga
ackord, som nu från osynliga instrument
dallrande och brusande fyllde denna gamla, härliga,
stränga och allvarliga sal.
Det som förvånade mig i högsta grad var,
att Pietro Krohn icke kände till Gounods verk,
icke berördes af musiken; hela hans nervösa, fina
personlighet tycktes mig böra vara anlagd för
musikaliskt inre lif.
Emellertid hade^ vi nog af fester. Vi ville
lufta ut oss, andas bergsluft, göra en resa i det
toscanska landet. Lange höll väl antagligen
redan då på med att i sitt inre begrunda den stora
tanken, den idé, som blef hans testamente,
„fron-talitetsidén" i den tidigaste konsten. Han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
