Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
svaret till hands. Vi fortsatte samtalet om det
joniska kapitälet, i hvilket Lange var specialist.
Till Scheggia.
— — — 12 km i en enda uppförbacke
genom ett ödsligt, fattigt men vackert landskap.
Ingenstädes fanns, hvad vi kalla skog, men
väldiga kastanjer, almar och främst ek funnos i
grupper, där berggrunden och människornas
rof-ystnad ej satte hinder för dem. Underskogen
bildades af låga, hassel liknande buskar. Öfver
dem sågo vi från vår högt belägna och
mång-buktande väg ned öfver små, underbart vackra
dalar på den högra sidan af vägen. På
vänsterhand hade vi Apenninernas taggiga bergskanter.
Scheggia var en liten torftig by, där det var
nästan omöjligt att drifva upp något ätbart.
Vi fingo nöja oss med en sorts klister-smakande
gröt, polenta på fadt kastanjemjöl, lök och
därtill det, som i indianböckerna hette pemmikan,
hårdt torkadt fårkött. I locandan, där det var
kallt, sågo vi något, som värmde upp oss,
bilderna af Carl XV, Oscar II och Christian IX.
Lange kallade dem „de heliga tre konungar".
De hängde här mellan den heliga Antonio Abbate,
som beskyddar boskapen, och den heliga
Antonio di Padova, som skyddar mot tjufvar. I hägnet
af alla dessa patroner sofvo vi trygga med vår
skatt från Gubbio. På frågan, huru de nordiska
konungarna hamnat här nere, fingo vi svaret, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
