Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
bestyrkande af Langes sats må nämnas, huru
länge Oscar Montelius fick arbeta, innan hans
arkeologiska system bröt genom den tyska
själf-belåtenhetens murar. I största korthet
sammanfattas Langes frontalitetslag på följande sätt:
Han gjorde sig frågan, hvarför inder,
egypter, assyrer, babyloner, azteker och de
tidigare grekerna och etruskerna alltid teckna,
modellera, skulptera sina människofigurer i en
likartad ställning, hvad människans bål beträffar.
Medan de redan tidigt i djurbilden drifva den
verklighetstrogna efterbildningen af djurens
rörelser så långt, som man öfverhufvudtaget kan
komma, blir däremot den människan återgifvande
reliefbilden, ja, också statyn bunden vid ett visst
schema, en teori. På frågan ger han följande svar:
Hvad ville dessa konstnärer hos världens
äldsta folk framställa? Jo, gudar, öfvermänskliga
väsenden, människornas välgörare och vidt
berömda konungar, etc. Vördnads-, blygsamhets-,
aktningskänslan tillåter dem ej att gifva dessa
efterbildningar den rörelsefrihet hvardagsmänniskan
besatt och hade rätt till. Värdigheten måste
bevaras. Värdigheten fordrar lugn, absolut
frånvaro af oro och fjäsk. I bildlig omklädnad blef
resultatet, att för konstverk från dessa tider och
dessa folk bildas, skapas ett schema för den
figurala framställningen. Schemat är enligt Lange
detta: om man för ett plan genom näsan,
nack-gropen, korsbenet, ryggraden och nafveln, så delas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
