Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Sirlig, nitid och noggrann penselföring. I
Stockholm kallade vi denna konstart: „danskt slickeri."
Till sitt innehåll var den tidens danska konst
episkt bred, berättande, den sökte en
estetise-rande verkan, byggde på en bas af
skönhets-dyrkande teori. Hvarje affall från denna lära,
hvarje kätteri dömdes strängt i fäderneslandet.
Odium teologicum är intet emot det odium
konstnärer sig emellan kunna framte, när det gäller
nya idéer, metoder och läror i konsten. Jag
påminner om kriget om Kröyers „Italiensk
hattmakare." Konstnärer äro ofördragsamma, det är
en gammal sanning.
Rosenstand och Krohn hade, då jag lärde
känna dem, måhända lossat — åtminstone i
teori — på de hårda bojorna, de hade icke visat
sig fullt nationella. Det såg verkligen ut, som
om talet om deras exkommunikation varit
åtminstone delvis riktigt. Detta gällde mindre
Rosenstand, emedan han utförde duktiga
målningar, men mera Krohn, som målade föga men
ieoretiserade i konsten desto mer. Krohn
umgicks mycket litet med den danska kolonin.
Man visade honom inom densamma mycken
köld; särskildt gjorde C. F. Aagaard detta, så
att Krohn ansåg det bäst att icke fira sin
julafton i den skandinaviska kolonin. Vid festen
höllos tal af och för både den ena och den andra,
hvarför jag äfven ville anhålla om ordet för att
föreslå en skål för vännen Pietro Krohn, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
