Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
han var konstnär, stod och rökte i entrén. Jag
frågade i upprörd ton på tyska, om han kände
till någon läkare, ty en ung dansk dam hade
häftigt insjuknat på rummet n:o 15.
— „En ung dansk dam! Är hon smuk!"
frågade mannen mig på ren danska.
— „Om hon är smuk! Ja, det är hon!"
— „Nå då så, jeg gaar selv dit", och han
kilade upp för trapporna som en ekorre.
När jag så ändtligen i hotellets kafé fick
tag i en läkare och med honom och hans
lugnande droppar kom upp till rummet, var fröken
Silvia i det närmaste återställd och presenterade
för mig sitt sällskap, „Kunstmaler Holger
Drachmann!"
Holger Drachmann var en stor, mycket stor
och vacker man. Vid denna tid var han
„marinemålare och poet på lediga stunder", berusad
af blotta lyckan att lefva, att endast finnas till
på denna jord. Om det tillåtes mig, ville jag
säga, att denne mycket massive men dock
graciöse man var som en killing på en grön äng.
Han sprudlade af lustigheter och kvickheter, som
nog voro polerade och fina, men icke därför alltid
rena. Verser, visor och anekdoter runnö från
honom. Han tog lilla Silvia om hand, och det var då
för väl. Drachmann dirigerade telegram till Rom
och till Monaco (italiana), och det hjälpte.
Fröken Silvias resgods hade sändts till spelhelvetet
Monaco, ty München heter på italienska också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
