Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
att be mig komma till kontoret. „Vi äro där
alla och vänta på er".
Fröken Henriette var icke en svensk
skönhet. En svensk skönhet är monumental till sin
läggning, klar i sina färger, om hon sedan är
blond, cendré eller mörk. Hon uppträder med
en betydande värdighet, för att ej säga grandezza,
som väcker kyla, ehuru man snart finner, att där
vanligen alis ingen kyla finnes. Fröken
Henriette var finlemmad, spröd och plastisk i sina
rörelser. Hon bytte blixtsnabbt om positioner,
som kunnat få och värkligen fingo skulptörerna *)
att bli hänryckta i henne. Hon hade en matt
men frisk elfenbensfärgad hy, som vid
tinningarna och halsen starkt gick öfver i gult. Det
lilla starkt växlande ansiktet omramades af ett
otroligt rikt, glänsande mörkt, sepiabrunt hår.
Näsan var en liten förtjusande uppnäsa.
Ögonens färg var blågrå, uttrycket skiftande mellan
ysterhet och sorgmodighet. Man kom, då man
såg henne, att tänka på en fransyska eller
norditalienska. I själfva värket var hon af halfras,
född af en svensk moder och en judisk far. När
jag många år senare läste Oscar Levertins sköna
dikt:
„ Soleld, blodseld från Saron i söder,
dröm från heliga vinets jord,
*) Bland andra den finske skulptören Erland Stenberg,
som modellerat en bild af henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
